Hos Ursula Wilby i Mossby möttes 17 hundar och 23 personer för årets första setterträff. Himlen var grå, det var dimmigt, men ljust och fint ändå. Inställningen spelar roll, det var roligt att träffas.

Det fanns unga hundar och det fanns äldre hundar. De såg ut som betydligt fler när de drog iväg som röda streck i hagen vi disponerade. De flesta vill säga, for runt över fältet, några tikar tog det lugnare. Deltog gjorde förutom settrar en rhodesian ridgeback valp och en border collie. En ”muterad setter” påstod ägarinnan till ridgebackvalpen. Han var precis överallt.

Mitt i hagen fanns ett vattenhål med mycket tunn is. Väldigt intressant för de hundar som vågade sig ut på den. De som hade fart på tassarna hade inga problem med att hålla värmen. Vi människor förflyttade oss i ett lugnare tempo och fick till slut svårare med det. Det blev kallt i kängorna.

Kuriosa, men en av hundarna tyckte nog att jag stod alltför stilla och lyfte på benet mot mina thermobyxor. Tur att jag hade dem på mig.

Det var rörelseglädje, det var pratglädje, det var korvgrillning och matlådor. I en hundhjärna kan det säkert vara svårt att förstå att man inte får vara med och dela måltiden. ”… om jag sitter riktigt fint så kanske jag kan få en smakbit.” Jo, det hände.

Så trevligt det var. Aldrig vi ångrar att vi ger oss iväg på dessa träffar. Samtal om nästa tillfälle – hur länge ska pandemin vara en faktor att ta hänsyn till?

/Christina Oebius