Årets sista promenad, och kanske rent av den bästa?
Solen sken över Falsterbo, och det var nästintill vindstilla. Hundarna sprang och vi gick och gick och gick...både längs stranden och i skogen.
Och vissa tvingades ner i hålor för att kissa, eller vadå, vissa?
Jag, som i fortsättningen kommer att vara kamouflageklädd. Svårt att sitta dold iklädd varselkläder, precis som Bosse påpekade.
Sedan hittade vi en fantastisk liten fin julgran också.
Och även om alla våra stegräknare hade lite olika resultat, så gick vi nog minst 6 km innan det blev fikadags.
Eller kombinerad frukost och lunch om man heter Bosse eller Gunilla, för då blev det muffins (en var...pappret slickat) innan dagens höljdpunkt, klar buljong.
Själv har jag begåvats med en hund/katt/hönsvakt som passat på att fylla min frys med extremt kaloririka bullar.
Gott om saffran, mandelmassa och krossad mandel.
Överflödsvikten Gunilla och Bosse eventuellt blir av med, hamnar omedelbart hos mig.
6 hundar med tillhörande hussar och mattar fanns på plats.
Alltså detta var en promenad ingen borde ha missat.
Den var strålande!
Ursula.