S:T HANS BACKAR 2009-03-15

Vädret var inte det bästa, hemma duggade det och jag hade inga höga förväntningar då det gällde antalet hundar som behövde lite träning i vardagslydnad.
Men redan när jag svängde in på parkeringen var det fullt, och så otroligt många nya ansikten!
Roligt!
Fast det visade sig raskt att 95% av alla dessa människor som stod där och konverserade inte alls tillhörde ISF-Skåne. En ledtråd var förstås att nästan alla saknade setter, men jag trodde förstås att alla var så insatta i vardagslydnadsträningen att dom låtit hundarna sitta kvar i bilen inför moment nummer 1.
Nämligen lucköppnandet med hundar som satt kvar i bilen.
Och jag måste säga att jag blev djupt imponerad! Inte en endaste hund smet förbi sin ägare.
Strålande resultat!

Sedan promenerade vi fram till första anhalten och här handlade det om att kunna ta sig förbi två "godisstationer" utan att ta minsta smakprov.
En del hundar var genomlydiga, medan andra behövde ett antal fram och tillbakagångar för att kunna inse att ett "Nej" betydde just ett "Nej". Problemet låg dock för det mesta inte hos hundarna utan som vanligt hos ägarna. Sedan hade naturligtvis inte alla hundar samma förutsättningar, det är förstås fel att jämföra en mogen hund med en unghund. Att plötsligt upptäcka att det ligger någonting ätbart mitt i vägen kan vara nästan omöjligt att motstå när man inte ens fyllt året!

Nästa moment var kvarstannande antingen i sittande eller liggande position.
Här var det många som överskattade sina hundar.
Många kanske inte hade insett att det är en sak för hunden att sitta kvar hemma i trädgården, däremot en helt annan när man är omgiven av ett gäng kompisar!

Alltså, kom ihåg…små, små steg framåt är bättre än att tvingas ta stora steg bakåt.
Ja och så var det givetvis det där med konsekvens och beröm.
Egentligen hade jag tänkt köra lite inkallningsövningar också (jag hade verkligen laddat rejält med både korv och köttbullar) men nu tar vi dessa en annan gång istället.
Väntetiden blev nästan för lång för att hinna med alla hundarna individuellt.
Ja just det, vi var nämligen MÅNGA!
25 hundar + massor med tillhörande människor.
När var vi så här många sist?
Nu fyllde vi Sankt Hans Backar med rödingar, toppen!
Och så hoppas jag att jag inte skrämt allt för många av er…ja ni vet, övning ger färdighet!

Ni har som sagt inkallning (utan att äta köttbullarna) innestående!
En riktigt rolig dag, i alla fall för mig!

Ursula

Foto Birgit o Thomas

Klicka på en bild för att visa den i större format.