Skanör var inte enbart sanddyner, havsbad och tångrullning. Utan bjöd även på en hel del dramatik i form av låsta bilar med nycklarna snyggt placerade i bagageutrymmet och en del jaktbart vilt.
Ja och våta fötter med, i alla fall för vissa som inte hittade "rätt" tuva att hoppa på eller inte var snabba nog att liksom glida över vattnet.
Det senare var metoden som Gunilla föreslog…hon som ledde oss fram till mindre sjöar som tidigare (enligt uppgift) varit gångstigar.
Vi passerade även det Arildssonska sommarpalatset och fick en rask förfrågan om det var någon som var pigg på att fortsätta målningsarbetet som uppenbarligen inte slutfördes under sommaren.
Färg och penslar fanns på plats, men tyvärr var det ingen som nappade. Vi korsade golfbanan och skrämde nästan slag på två joggare som inte vågade passera hela hundflocken…tills jag utlovade 5000:- i ersättning om dom skulle bli bitna. Lyckligtvis, för min ekonomi, levde alla settrar upp till sitt rykte och joggarna kunde springa vidare i ett stycke.
Vi hade även besök från Stockholm som direkt utmärkte sig genom att ha inhandlat MEGA-stora räkmackor som dom tyvärr inte bjöd på.
Så i brist på Börges gigantiska glassar tvingades vi nu suktande beundra Stockholmarnas mackor istället.
Som underhållning till kaffet hade vi låssmeden som bröt sig in i den låsta bilen och därefter blev det high-life när Malva kom farande rätt ut bland bilarna, tätt i hälarna på en kanin.
Vi som fortfarande orkade gick ytterligare en promenad, nu på hundstranden. Och det som inte hanns med innan hanns med nu, kunde vi konstatera när Ruben och Max (nästan) försvann i fjärran.
23 hundar fanns på plats och det stora flertalet (mina inkluderade) demonstrerade att settern inte enbart är en kompetent jakthund utan även en synnerligen bra draghund!

Ursula