Järavallen, en helt ny upplevelse för mig, som (på grund av vägbeskrivningen som nämnde Barsebäcks hamn) fått för mig att promenaden skulle involvera hav och bad.
Perfekt att ta med franska Ines istället för Vilda som höglöper.
Men se där, Järavallen var skog och knappt hade vi anlänt förrän alla mörka moln försvann och temperaturen steg till kokpunkten.
Jag, som alltid ansett att Ines stod pall för det mesta, fick efter bara en liten del av promenaden agera Paris Hilton. Att kånka på en fransk bulldog som låter som om hon har en nära-döden-upplevelse blev inte en av årets promenadhöjdpunkter!
Nu fanns det faktiskt flera som erbjöd bär-hjälp, men det kändes liksom att när man väl börjat agera Paris Hilton, så fick man löpa linan ut. Fast Helena och jag gjorde ett byte mot slutet, jag tog setter och barnvagn och Helena bar en flåsande bulldog.
Det gick nästan på ett ut.
Men inget ont som inte har något gott med sig, Helena och jag hade diskuterat kaloriförbrukning och gympapass tidigare och kommit fram till att bära på saker och ting nog inte var så dumt i alla fall…för figuren.
Så vi ser båda fram emot att få vakna smala och smärta i morgon bitti!

Ja och så var det ju en massa folk och hundar också.
23 settrar (du ser Birgit, jag kom ihåg!) plus två icke-settrar.
Vi hade till och med utländskt besök!
Nämligen ett par från Danmark som köpt hund i Sverige och nu passade på att hänga med på en av våra träffar.
Vi hoppas det blir många fler!
Sedan var det fika och diverse kisspauser i skogen. Inte lätt när toaletten visserligen är vacker och nybyggd men dessvärre stängd (som både Agneta och jag hade upptäckt på ett tidigt stadium).
Stackars Lotta stod tålmodigt i kö framför en låst dörr och hoppades i minst en kvart, men det fick bli skogen där också.

Ursula