Vi var i Hovdala, var var ni?
Sven ledde oss på en promenad där vissa delar skulle ha gjort sig bra i någon Indiana Jones-film. Det var branta backar, små stigar längs stup och ett halkigt hemmabygge till bro som passerat bäst-före-datum med råge. Men alla - inklusive hundarna - kom trots detta torrskodda över (även om det var nära håret). Fantastiska promenadvägar som växlade mellan John Bauer skog till öppna ängar och rikligt med sumpmarker. Ett måste för alla hundar som inte tycker en promenad kan kallas promenad om den inte innehåller minst en djupdykning i något kärr. Vi gick långt minsann, och precis när jag var upptagen med ett telefonsamtal beslöt resterande (i demokratisk anda) att vi nog skulle gå en bra bit till…
Ja och sen så började det regna.
Och regna lite mera och ytterligare lite till. Genomblöta nådde vi fram till fikaplatsen vid Hovdala och kände oss så där våldsamt präktiga. Ni skulle ha varit med!
Nu var vi sju hundar och sju människor som blev av med en hel drös kalorier och samtidigt fick något i utbyte = en fantastisk naturupplevelse!

Ursula
(med läckande regnbyxor)